freja fornander

Emelie experimenterar.
Själv är jag inte tillåten att gå in i köket och delta i matlagandet. Kanske är det för att jag stått för de tidigare målen mat idag som Halle nu vill bidra, kanske är det nyfikenheten på vad hon ska kunna skrapa ihop i trerättersväg av det lilla som finns kvar i vårt kylskåp (kylskåpet som ju för övrigt inte ryms i det tänkta utrymmet). Hon fixar och donar, hackar och blandar. Än så länge har bara ett glas gått sönder (dock det tredje i ordningen denna veckan).
Utanför fönstren regnar det som aldrig förr. Det har regnat hela dagen. Imorse dessvärre ett möte inbokat (och detta är sanning) klockan elva, men tack och lov är vi väl utrustade med paraply och skor som nästan räddar oss från drunkning när regnovädret slår till i Aix. Ösregn har fått en ny innebörd i mitt liv. Regnperioder i Asien eller i lilla kalla regnsverige har aldrig under min livstid kunnat ge mig en regnuplevelse likt den vi varit med om idag! Det har regnat hela dagen. Det har ösregnat from time to time. Men lagom till vår fransklektion klockan fyra kom ett så kallat skyfall (för att tala som min mor), som chockerar! Vad man som aprilväderssvensk är van vid är att det fungerar att vänta i fem minuter tills den värsta forsen är över (hur mycket vatten kan det finnas i de där molnen egentligen?), och sen klara sig, någorlunda torr, med paraply. Men i Aix-jävla-en-Provence som i genomsnitt har trehundra soldagar per år, varar skyfallen i en timme åt gången. Med vattenmängder på gatan som inte ens ångermanlands älvar lyckas komma upp i, gick jag och Emelie till vår första privatlektion i franska hos Madame Estelle Maire. Att hoppa över de största vattenpölarna var inte att tänka på, för vi snackar att hela världen var täckt med en halv decimeter vatten, att vattendropparna var tio gånger större än de största jag sett, att mina ballerinaskor önskar att de gått sönder way before denna dag.
Jobbigt att franskfröken dessutom sa att det var helt okej att behålla skor och strumpor på, när jag inte ville något hellre än att ta av mina badkar till dojjor och släppa lös mina russinskrumpna, dränkta isbitar till fotdon.
Madame Maire var en Amelie Poulain-alike, gav ett mycket seriöst intryck och pratade på rapp franska om subjekt och predikat i ett tempo som fick mig att önska att jag då och då repeterat mina grammatikkunskaper.

Emelie experimenterar.
Igårkväll bar det av åt skilda håll för mig och Emelie. Det gavs plats åt le petit prince så jag firade med en brakkväll med andra istället. Jag började med fotboll (Lyon-Budapest) hos sex halvpåklädda öldrickande fransmän vid niotiden. Kort sammanfattning: stämningen rätt grabbig. En avstickare gjordes klockan tio - dagens skummaste event; möte med en musiklärare kl 22 utanför Hermès på det där torget runt hörnan. Vi avtalade tid på fredag förmiddag 9.30. Kör? eh, nej nej, här ska det sjungas trio à la sångpedadogtimme - Jag, Emelie och han. Han är très serieus (påpekades var 15 sekund), så det blir inte till något skoja bort lektionerna här inte!
Tillbaka hos tema:football-gänget lagom till Lyons seger, sattes det på techno, öppnades en och annan flarra vin, och sen vankades det ut på kalas, på granngatan hos en tjej som jag varken känner eller har intresse av att lära känna. Och kvällen blev verkligen otroligt trevlig efter en stund av stelt leende mot alla tisdagsberusade, glada, födelsedagsfirande journaliststudenter. Jag hittade ett gäng mycket lustiga fransmän, varav jag redan känner tre. Jag hann helt enkelt inte alls med den dära lila-badanka-festen med gratis champagne, och inte heller något raggande på snygga fransmän på O'Shannons. Mycket nöjd med att bara vara på husfest hos de unga inhemska.

Emelie experimenterar.
Och bra lyckas hon. Måltiden ikväll har visat sig vara fantastisk. Förrätt med fisk, huvudrätt med rosévinsmarinerat oxkött på grönsakskompott, och två sorters efterrätter (som ännu inte serverats).
När det vill sig så kan hon, den där Emelie. Ett kap för den lille prinsen.

Nu är jag sådär morgonvarm. Fick hastigt ta av mig mjukisbyxorna för att inte få panik. Ändå är vår lilla lägenhet inte jättevarm. Idag är en typisk dagen-efter-lördag, då jag och halle sovit till halv ett (tur att jag har sån där high class woman ögonlapp, så jag inte störs av ljuset vid sju på morgonen), käkat vår delikata grötfrukost till halv två, och nu laddar ner Pretty woman. Igår blev det sent, men ack så trevligt det faktiskt blev. Vi hade scrubskväll med äpple och mörk choklad, men när det spelades I want it that way genom väggen från younes och samir, blev vi alldeles för sällskapssjuka, kastade oss in till dem i våra mjukiskläder, och då hände det.. Vi mötte Laura!
Laura är Fabiens danska flickvän - så ofantligt trevlig, och jättevacker tjej - som övertalade oss på ca tretton sekunder att vi ju också skulle ut med dem. Så det blidde till en snabb make up, ännu snabbare ombyte och voilà - redo för party. Vi hade världens mysigaste förfest, lite lelkänsla vs Eric Prydz och nostalgitripp med Queen och Moulin Rouge. Sen blev det raka vägen till IPN (klubb), skaka lite gump och driva lite med vitkostymklädda fransoser, lite inte-driva-med fransoser, och en massa galet som gjorde kvällens lista över smaskiga samtalsämnen lång.
Summering: Galen kväll, med många skandinavier, många fransmän, en del fransmän, och lite kluvna känslor alla emellan. Men jag hade sjukt trevligt. Och sen en liten enerigåterhämtning hemma hos Younes och Samir igen, innan läggdags. (tänker: vem var den där flummiga kompisen Mahmood?)
Nu ska jag bolla gårdagen med halle, sen blir det cozy videomys. I love saturdays in Aix. I lova all days in Aix.

Igår på dagen hade jag och emelie en vila-ut-dag. Vi tog det lugnt, skrev brev, klipp-och-klistrade, gick ut och lekte hobbyfotografer, och samtalade om livet i kvällssolen högst upp på Aixteatern. Det finns så sjukt mycket att diskutera människor emellan, och det fascinerar mig hur man kan bolla minnen, framtidsvisioner och samtiden i timtal, och ändå aldrig bli klar, aldrig bli mätt på det. Människan är social, social, social. Och det passar mig perfekt!

[f] när folk tar sig vatten över huvudet blir det väldigt pinsamt för dem. jättedumt ju.

(shit happens när man e klantig och ramlar)

I Aix finns många män. Korta män (några av de kortaste jag sett i hela mitt liv), långa män, typiskt jättefranska män, svarta män, vita män, snygga män (och vi snackar snygga män) - och FULA män. my lord. Och det är lustigt hur det vissa dagar verkar som att de snygga gått och gömt sig och lämnat gatorna fria åt de tråkiga, fula männen - och andra dagar är överallt.
Jag och Emelie når framgång i små men säkra steg varje dag. När vi hade turen att få denna lägenheten hade vi världens tur! Men bättre har det blivit.
I onsdags knackade Younes bror Sam på dörren (Younes är vår granne - som skulle kunna kallas room mate eftersom ljudisoleringen våra lägenheter emellan är ickebefintlig). På onsdagkvällen hängde vi med younes, sam, lite andra ungdomar, och gick sedan ut på O'Neils, på ladies night (gratis inträde, packat med dansande folk och dessutom gratis champagne för tjejer hela natten). Kompisar : check
För några dagar sedan behövde vi få våra CV igenomlästa av ngn fransktalande, så Emelies rättades av en kille på arbetsförmedlingen, och mitt rättades av killen som stod i disken på vårt internetkafé. Rättade CV och utskrift av CV: check
Vi gick till en liten kopieringsbutik för att kopiera upp våra nya fina korrekta CV på franska, och blev verkligen väl emottagna av mannen bakom disken. Hans engelska var jättebra, och han sa att han eventuellt kan komma att behöva lite hjälp, och känner han någon som behöver arbetskraft ska han absolut tipsa om oss. Dessutom rättade han i sista sekund en liten lapp som vi delar ut, från att uppfattas som att "vi är två svenska tjejer som gör vad som helst" (i sexuell betydelse). Shit, tack så mycket. ibland e franskan knepig! Kompis i kopieringsaffär: check
Den trevlige mannen råkade också ha en liten hund som vi tyckte var lite skabbig (identisk emd en skurmopp), men söt. Han sa att vi gärna fick ta med hunden ut på promenader. Hund: check
Det har visats sig att vi har en andra granne, som vi tidigare i veckan inte alls varken hört eller sett. Men hon heter Catherine, och är en mycket social och söt fransyska, som vi pratat en del med idag, och ska ta en kaffe/drink med ngn dag. Hon ger en massa bra tips hela tiden, och hon ska se vad hon kan göra åt oss på jobbfronten. Dessutom så gav hon oss sitt lösenord till trådlöst internet, så nu har vi plötsligt jättebra internet i lägenheten också, för noll pengar. Istället ska vi laga mat åt henne ngn gång, eller bjuda på kaffe, fika, drinkar eller annat.
Internet: check
Från minut tilll minut varierar känslorna angående att vi inte fått jobb ännu. Vi har knappt kommit igång med sökandet riktigt ännu, så inte så komstigt att vi inte fått ngt ännu i och för sig. Men ibland är det ändp bara så skönt att inte ha jobb. Vi myser, lever pensionärsliv och pratar med människor. och så vill vi ju att folk hemifrån ska komma hit och hälsa på, så då vill vi ju inte jobba heltid. Men hoppas att vi får några timmars sysslesättning bara, så att vi får ihop en slant till uppehället.

[f]

2/10 2008, på ett hotellrum som redan tråkar ut mig.

Jag vill ha mer mer mer, och jag har fått det. Mer mer mer kommer nämligen imorgon.  Vår lille spellevink till hyresvärd mötte upp oss med kontrakt i högsta hugg.  Han hyr gärna ut till oss. "Vi verkar seriösa". Han verkar helt tråkigt seriös själv, så vi är nog precis vad han vill hyra ut till. Vi hade förberett oss väl, fjäskiga som vi är. Kopior på pass, körkort, hälsoförsäkringskort (vad fan ska han med det till? Som om det betyder något för honom att se det. Men han gick på den, och var så himla nöjd över alla papper och kopior som blottar vår personlighet). Passet är väl hans bästa garanti. Och så ska han få en liten kråka av en borgensman(förälder). En rejäl slant ska han ha dessutom. Imorgon kommer tusenlapparna simma bland varandra i hans ficka. I intilliggande lägenhet hörs alltid kass techno, men vi ska nog bli vän med honom/henne och ändra på den saken (sa vi till spellevinken för att lätta upp stämningen).  Spellevinken är så späd. Nu i efterhand kom det fram att både jag och Emelie faktiskt reflekterade över hur mycket större vi är fysiskt. Ett litet bank i huvet och ta nycklarna och springa.. Nää - det får man ju inte!  J

Vi lunchade på ett jättemysigt lunchställe idag. Fantastiska sallader, med gratis kaffe av värden bara för att vi såg så sofistikerade och snygga ut - kanske. Där ska vi söka jobb. Och på alla andra ställen vi käkat på, där de fått känna på vår charm, och sett våra äventyrslystna ögon. Vi har lämnat in vårt franska CV på lite olika agenturer för jobbsökande. Verkar inte helt hopplöst att döma av bemötandet. 

Vill man komma hit och hälsa på är det inga problem. Vår etta är inte alltför trång, och skaffar vi en madrass till loftet finns ju både stjärterum och hjärterum för besökare. Mitt nya franska mobilnummer är 00 33 6 31 30 22 49. Vår nya fancy adress kommer vara 2 Rue Tournefort, 13 100 Aix en Provence, France.

När man tänker på framtiden ser man ofta ovisshet, i alla fall i mitt fall. Hundra olika tankar och önskningar. Hur ska det bli, hur ska det gå, och vart? Jag oroar mig ibland för tiden som rinner iväg, som gör mig gammal innan jag hinner åstadkomma allt det där roliga som måste hända, innan jag träffar alla de där spännande människorna, och innan jag ser alla de där fantastiska platserna. Men man får ta det ett steg i taget om något överhuvudtaget ska bli av. Så jag drog till Frankrike. Ett äventyr, tänkte jag. En god väninna, en biljett och äventyrslystnad inför att bli någorlunda-sådär-bra-i-alla-fall på franska språket, och inför det spännande livet som komma skall - väl.

Jag började med en pangpå-förkylning, den bättras sakta men säkert, och för säkerhetsskull har jag smittat Emelie. Men vi kom fram till vårt lägenhetshotell vid den bullriga motorvägen, hittade snabbt till turistbyrån, såg med stora glimmande ögon alla affärer och franska torg, alla snygga fransmän - och såklart; alla fula fransmän. På turistbyrån fick vi tusentals broschyrer om jobb, boende, vinodlingar, vandringsleder, Cézanne-museet och välkomstkataloger. Dock är vi ju inte studenter, vilket kommer lite som en överraskning för många, men oftast möts vi av positiv förvåning. Vi kan ju jobba med vad som helst, när som helst, och inget hindrar.

Vi har ringt tusen olika annonsörer för boende - på franska och tro mig, det är inte lätt att höra vad de säger med sin snabba sydfranska dialekt. Mycket pinsamma korta samtal, men vi har faktiskt tittat på vissa rum och allt är ju dyrt som sören och gärna redan uthyrt. Är man två så går det oftast inte och dessutom blir det konstigt extra dyrt där utöver.

Vi tittade på en asfin liten lägenhet på landet idag. Ett pensionärspar som hade ett litet färdiginrett bo på ovanvåningen med balkong och stor trädgård. Lite jobbigt långt bort bara. Vi trodde att vi skulle tacka ja, men bad att få lite funderingstimmar. På landsvägsbussen hem ringde någon snubbe upp Emelies nya franska mobilnummer (va? Hur fick någon Emelies nummer? Vi har ju använt min telefon nästan heela tiden). Lägenhet på hundrafjärde våningen mitt i Aix, på en gränd till huvudgatan. Billigt som satan och bara så ofattbart. "Hm.. okej vi tar det. "

Så efter andra dagen i frankrike kan vi ju briljera med att ha nya mobilnummer, soligt väder, lägenhet och ett nytt snyggt CV på franska. Här ges det inte upp i första vändan inte, men okej, vi har ju haft helt otrolig lycka, och kan ju tack och lov ett och annat ord på franska redan, så förhoppningshoppningsvis är steget till ett litet inkomstindragande jobb inte för stort. Vi ska snart sätta igång och leta PÅ RIKTIGT!

Skratt:

 "Bonne vacances" sa den där jättesnygge servitören när vi lämnade lunchrestaurangen varpå emelie svarar att "Det här är ingen semester!"

Jag frågade en man i ett korvstånd var jag kunde hitta Monoprix (som vi letat efter hela dagen från och till). Jag frågade tre gånger - han såg tom ut i blicken, och cigarren satt stabilt mellan läpparna. Ingen muntergök precis, men ny och artig som man är log jag glatt. Sen ansträngde han sig i två sekunder, lyfte fingret och pekade uppåt på Monoprix-skylten som var ungeför fem meter från mitt dumma nöt till huvud.

Nu ska vi handla lite käk - på matbutiken Casino denna gång, och förbereda oss mentalt för kontrakt-påskriften och allt det där med nyckelutbyte och så.

[f] häpp å hoj. För i Aix-en-Provence är det skoj!