freja fornander

Emelie experimenterar.
Själv är jag inte tillåten att gå in i köket och delta i matlagandet. Kanske är det för att jag stått för de tidigare målen mat idag som Halle nu vill bidra, kanske är det nyfikenheten på vad hon ska kunna skrapa ihop i trerättersväg av det lilla som finns kvar i vårt kylskåp (kylskåpet som ju för övrigt inte ryms i det tänkta utrymmet). Hon fixar och donar, hackar och blandar. Än så länge har bara ett glas gått sönder (dock det tredje i ordningen denna veckan).
Utanför fönstren regnar det som aldrig förr. Det har regnat hela dagen. Imorse dessvärre ett möte inbokat (och detta är sanning) klockan elva, men tack och lov är vi väl utrustade med paraply och skor som nästan räddar oss från drunkning när regnovädret slår till i Aix. Ösregn har fått en ny innebörd i mitt liv. Regnperioder i Asien eller i lilla kalla regnsverige har aldrig under min livstid kunnat ge mig en regnuplevelse likt den vi varit med om idag! Det har regnat hela dagen. Det har ösregnat from time to time. Men lagom till vår fransklektion klockan fyra kom ett så kallat skyfall (för att tala som min mor), som chockerar! Vad man som aprilväderssvensk är van vid är att det fungerar att vänta i fem minuter tills den värsta forsen är över (hur mycket vatten kan det finnas i de där molnen egentligen?), och sen klara sig, någorlunda torr, med paraply. Men i Aix-jävla-en-Provence som i genomsnitt har trehundra soldagar per år, varar skyfallen i en timme åt gången. Med vattenmängder på gatan som inte ens ångermanlands älvar lyckas komma upp i, gick jag och Emelie till vår första privatlektion i franska hos Madame Estelle Maire. Att hoppa över de största vattenpölarna var inte att tänka på, för vi snackar att hela världen var täckt med en halv decimeter vatten, att vattendropparna var tio gånger större än de största jag sett, att mina ballerinaskor önskar att de gått sönder way before denna dag.
Jobbigt att franskfröken dessutom sa att det var helt okej att behålla skor och strumpor på, när jag inte ville något hellre än att ta av mina badkar till dojjor och släppa lös mina russinskrumpna, dränkta isbitar till fotdon.
Madame Maire var en Amelie Poulain-alike, gav ett mycket seriöst intryck och pratade på rapp franska om subjekt och predikat i ett tempo som fick mig att önska att jag då och då repeterat mina grammatikkunskaper.

Emelie experimenterar.
Igårkväll bar det av åt skilda håll för mig och Emelie. Det gavs plats åt le petit prince så jag firade med en brakkväll med andra istället. Jag började med fotboll (Lyon-Budapest) hos sex halvpåklädda öldrickande fransmän vid niotiden. Kort sammanfattning: stämningen rätt grabbig. En avstickare gjordes klockan tio - dagens skummaste event; möte med en musiklärare kl 22 utanför Hermès på det där torget runt hörnan. Vi avtalade tid på fredag förmiddag 9.30. Kör? eh, nej nej, här ska det sjungas trio à la sångpedadogtimme - Jag, Emelie och han. Han är très serieus (påpekades var 15 sekund), så det blir inte till något skoja bort lektionerna här inte!
Tillbaka hos tema:football-gänget lagom till Lyons seger, sattes det på techno, öppnades en och annan flarra vin, och sen vankades det ut på kalas, på granngatan hos en tjej som jag varken känner eller har intresse av att lära känna. Och kvällen blev verkligen otroligt trevlig efter en stund av stelt leende mot alla tisdagsberusade, glada, födelsedagsfirande journaliststudenter. Jag hittade ett gäng mycket lustiga fransmän, varav jag redan känner tre. Jag hann helt enkelt inte alls med den dära lila-badanka-festen med gratis champagne, och inte heller något raggande på snygga fransmän på O'Shannons. Mycket nöjd med att bara vara på husfest hos de unga inhemska.

Emelie experimenterar.
Och bra lyckas hon. Måltiden ikväll har visat sig vara fantastisk. Förrätt med fisk, huvudrätt med rosévinsmarinerat oxkött på grönsakskompott, och två sorters efterrätter (som ännu inte serverats).
När det vill sig så kan hon, den där Emelie. Ett kap för den lille prinsen.