Mars..Ey!
igår är lika med plus minus noll. något vunnet - något försvunnet.
i vår brevlåda på bottenvåningen i vårt fem, sex, hundravåningshus, fanns igår två brev. ett från EDF, innehållande en räkning på 30 euros och ett mycket varmt välkomnande till familjen Franska-överpriser-på-el. Det andra brevet var adresserat med bläckpenna i mycket prydlig handstil till Mle Freja Fornander på 2 rue Tournefort. porto 0,55€. Ett likadant till Emelie fanns inte. Spänningen var total. Men inuti kuvertet fanns varken ett hett jobberbjudande eller ett romantiskt brev. Bara en lila flyer om att det idag, tisdag, på club le Murano är temakväll "Aix & the City", med en badanka på bilden (ankan f ö iklädd en fjäderboa i mycket fin kvalitet), och texten www.sens.69.com, faites place au plaîsir.
Igår gick vi till vår kompis i copyshop:en och han garanterade att hans kära vän Pizzeriamannen kommer behöva vår välvilliga arbetskraft om en vecka eller två. Ett garanterat jobb som ligger framför oss - bra! Hunden hade det hänt något med. Den finns inte mer.
Idag var vi på jobbsök på en agentur i stan, och imorgon vankas det möte med madamen bakom disken, och förhoppningsvis kommer hon förmedla ett asfett jobb med så mycket cash i timmen att vi inte vet var vi ska göra av alla pengarna (vi kan ge dem till di fattige).
Dagens utflykt - som också är vår resas första egentliga utflykt - gick med buss till Marseille, the city of crime.
Arkitekturen var så fin, enligt emelie, men arabkvarteraffärerna hade inte ett enda solrosfrö att erbjuda. Inte utan skal och salt i alla fall. Dock sjukt billiga mandlar. Det kan låta som om vi var på jakt efter billig fågelmat, men icke - här är det GI fullt ut, och då krävs det ansträngning. Salladen vi åt var en bluff, vi deppade, skrapade av våra varsina decilitrar mayonäsliknande sås som täckte den lilla teskeden tonfisk, och avslutade lunchtimmen med en rejäl McFlurry. Därav lyckan tillbaka på ett kick.
Nu är vi hemma igen, helt utmattade av allt sitta-på-kasst-kaféande, sitta-på-trottoarkant-med-glassande och destomer sitta-på-bussen-mellan-Aix-och-Marseille-sovandes. Jag ska nappa, Emelie säkert ta en långjoggare, och ikväll vankas det spänning.
Lila badankefest för min del, kanske en sväng med någon granne till något uteställe, typ O'Shannons, och för Emelie är det hemmakväll med Le Petit Prince. Prinsen med det bra självförtroendet, charmen och den bra hållningen. Mannen i allas våra liv.
Det är verkligen så himla roligt att vara här med emelie halle hallon hallin. Vi njuter av våra sötmandlar tillsammans, käkar blomkål, lyssnar på techno ofrivilligt men än med acceptans, ser på nedladdade disneyfilmer, joggar backe upp och backe ner i kvarter vi nog aldrig kommer hitta rätt i, fnissar och skrattar åt folk, åt livet, åt våra helt hysteriskt roliga skämt, åt folk vi mött och åt det vi ännu har kvar att möta.
Ibland må musten gå ur oss, men då delar vi bara ett grönt äpple, en bit mörk choklad (den dära med billigaste jämförspris från Carris), och smuttar näskaffe. Och känner man för att bitcha sig - fine.
Vi har även solen att tacka för sin insats i vår trevliga vardag och Ocean för insatsen i hallen.
[f] av 13 par skor är mer än hälften mina, och jag som var mannen i vårt förhållande
i vår brevlåda på bottenvåningen i vårt fem, sex, hundravåningshus, fanns igår två brev. ett från EDF, innehållande en räkning på 30 euros och ett mycket varmt välkomnande till familjen Franska-överpriser-på-el. Det andra brevet var adresserat med bläckpenna i mycket prydlig handstil till Mle Freja Fornander på 2 rue Tournefort. porto 0,55€. Ett likadant till Emelie fanns inte. Spänningen var total. Men inuti kuvertet fanns varken ett hett jobberbjudande eller ett romantiskt brev. Bara en lila flyer om att det idag, tisdag, på club le Murano är temakväll "Aix & the City", med en badanka på bilden (ankan f ö iklädd en fjäderboa i mycket fin kvalitet), och texten www.sens.69.com, faites place au plaîsir.
Igår gick vi till vår kompis i copyshop:en och han garanterade att hans kära vän Pizzeriamannen kommer behöva vår välvilliga arbetskraft om en vecka eller två. Ett garanterat jobb som ligger framför oss - bra! Hunden hade det hänt något med. Den finns inte mer.
Idag var vi på jobbsök på en agentur i stan, och imorgon vankas det möte med madamen bakom disken, och förhoppningsvis kommer hon förmedla ett asfett jobb med så mycket cash i timmen att vi inte vet var vi ska göra av alla pengarna (vi kan ge dem till di fattige).
Dagens utflykt - som också är vår resas första egentliga utflykt - gick med buss till Marseille, the city of crime.
Arkitekturen var så fin, enligt emelie, men arabkvarteraffärerna hade inte ett enda solrosfrö att erbjuda. Inte utan skal och salt i alla fall. Dock sjukt billiga mandlar. Det kan låta som om vi var på jakt efter billig fågelmat, men icke - här är det GI fullt ut, och då krävs det ansträngning. Salladen vi åt var en bluff, vi deppade, skrapade av våra varsina decilitrar mayonäsliknande sås som täckte den lilla teskeden tonfisk, och avslutade lunchtimmen med en rejäl McFlurry. Därav lyckan tillbaka på ett kick.
Nu är vi hemma igen, helt utmattade av allt sitta-på-kasst-kaféande, sitta-på-trottoarkant-med-glassande och destomer sitta-på-bussen-mellan-Aix-och-Marseille-sovandes. Jag ska nappa, Emelie säkert ta en långjoggare, och ikväll vankas det spänning.
Lila badankefest för min del, kanske en sväng med någon granne till något uteställe, typ O'Shannons, och för Emelie är det hemmakväll med Le Petit Prince. Prinsen med det bra självförtroendet, charmen och den bra hållningen. Mannen i allas våra liv.
Det är verkligen så himla roligt att vara här med emelie halle hallon hallin. Vi njuter av våra sötmandlar tillsammans, käkar blomkål, lyssnar på techno ofrivilligt men än med acceptans, ser på nedladdade disneyfilmer, joggar backe upp och backe ner i kvarter vi nog aldrig kommer hitta rätt i, fnissar och skrattar åt folk, åt livet, åt våra helt hysteriskt roliga skämt, åt folk vi mött och åt det vi ännu har kvar att möta.
Ibland må musten gå ur oss, men då delar vi bara ett grönt äpple, en bit mörk choklad (den dära med billigaste jämförspris från Carris), och smuttar näskaffe. Och känner man för att bitcha sig - fine.
Vi har även solen att tacka för sin insats i vår trevliga vardag och Ocean för insatsen i hallen.
[f] av 13 par skor är mer än hälften mina, och jag som var mannen i vårt förhållande
Kommentarer
Trackback