GRSP gör helg
Helgen i atlanta var verkligen toppen. Och lång! Redan i fredags när jag fick en släng av insikt i hur kul vi hade, slog det mig att det ju bara var början på en 3,5 dagar lång helg. Frida hämtade upp mig och Mellie och vi åkte raka vägen till Georga State University. En kort stunds häng och ombyte, en MARTA-tripp senare och kvällen spenderades på Oggan hos Anders. Det var ett gott gäng GRSP-studenter hade tagit sig in till Atlanta och ett gott gäng från Oglethorpe University som redan var där. En lyckad kväll. Vi tog oss tillbaka in till stan för att sova vid midnatt efter en kortis hos Anders fraternity.
Frida och jag "gjorde stan" på lördagen. Vi var hyffsat trötta men svinhungriga så vi var så illa tvungna att bege oss ut på jakt efter matställe. Det kan låta som ett enkelt mål mitt i ATL Downtown, men Atlanta är den tommaste lördagsstaden jag någonsin sett i hela mitt liv. Det går knappt en människa på gatorna, och desto färre diners syns till. Efter brunchen tittade vi i (tveksamma) affärer i knasiga områden (Hipetihop-områden skulle Rakel sagt. Jag köpte i alla fall äntligen min efterlängtade keps. Sen spenderade vi ytteligare en kväll på Oglethorpe. Toppenkul!
I söndags var det dagen före Martin Luther King Jr Memorial Day, så vad passade inte bättre än att gå på baptistgudstjänst i självaste Dr. Kings kyrka! Det var en mycket bra/fin/lång/intressant/givande gudstjänst, som avslutades i kärleksfull stämning men alla hållandes händer sjungandes We Shall Overcome, och gospellåten I lift my hands (som jag kunde tack vare LELs gospelensemble för sex år sedan). Tre reaktionsord: Det var fett!
Söndag lunch/eftermiddag/kväll bjöd på Matildas gröna ärtsoppa och tusen miljoner svenska pannkakor i Carrollton på Saras födelsedagskalas, och sedan timmar av goda skratt och sällskapsspel. Eftersom Saras 21-årsdag egentligen var på måndagen, restaurangade vi på klassikern Vortex i Little 5 Points - (Har jag alltid varit vanemänniska? Jag äter alltid samma sak på Vortex, fastän de har ju jättemycket att välja på. Eller har jag bara blivit så kunnig om mig själv att jag vet direkt vad jag föredrar och inte?).
Sen åkte vi raka vägen hem i regnet; Frida, Mellie och jag. (Frida och Mellie åkte ju nästan hela vägen tillbaka till Atlanta efter att de släppt av mig. Ett misstag man gör max en gång.)
[f] in peace we trust.