freja fornander

Vi började med Dekalb International Farmers Market i Decatur, med årets bästa matupplevelse i årets omysigaste restauranglokal. Största möjliga plus i kombo med största möjliga minus. Fantastisk buffé med "vanlig" mat för en gångs skull. Dock satt man och åt under ljudet av lagerarbete och fläkttrummor, precis intill 10 soptunnor och en diskvagn (och affischen: how to save someone from choking).

Vi köpte även chokladmandlar, jordgubbar och toblerone och jag var mätt resten av dagen. Fantastiska familjen Bell, Frida och jag ägnade resterande delen av dagen i mer centrala delar av Atlanta. Atlantic station bidrog till lite shoppingmys, och Midtown Tavern bidrog med kvällsmaten (Första och sista gången jag äter "grilled cheese". Lame food. Rostebröd med mesig smält ost. Ändå något som måste provsmakas när man är ett år i USA. Positiv till tomatsoppan i alla fall).

Jag börjar räkna ner veckorna nu. Hur ska jag hinna med det sista innan jag åker hem. Det kommer bli ett hektiskt slut. Skolresultaten kommer definitivt ta skada. Veckorna består av mer helg än veckodagar numera. Man tar break från helgen med en kortis till ett par lektioner, packar om väskan och laddar telefonen - sen bär det av igen, till värdfamiljerna, eller till konferenser eller på upptäcksfärder i Södern. Jag släpar ständigt med skolböcker jag inte hinner öppna, och jag är tacksam för att jag inte kan räkna dessa betyg till något i framtiden, och därför kan frigöra en del av stressen. Jag är otroligt tacksam för mitt år i Georgia och skulle inte önska något annat i utbyte. Jag lär mig ständigt mer om människors likheter och olikheter, och jag njuter av den annorlunda världen.

Mina upptäckter och lärdomar ute i världen får mig att tänka att Borta bra, men hemma bäst passar bättre som Hemma bäst, men borta är nog fan jävligt bra det också.