hur man sover bort en hel dag - eller flera.
skaffa någon form av febersjuka som tar mycket stor del av energin från kroppen. ät inte mat på flera flera dagar, håll dig till dina smärtstillande mediciner och penicillin. bli väckt klockan nio, ta en halvtimmes vaken-paus, och återgå till sovandet igen halv tio. vakna vid två och känn smärta i hals och mun. undvik att äta. drick någon deciliter vatten. gnäll lite. skaffa gärna lite framtidsångest så blir sovsuget genast starkare. tänk på allt du missat och missar, och tröttheten växer med resultat. gå sedan ner till tvn när du vaknat gen vid fyra-tiden. skaffa en dvd-box med någon bra serie att följa. drick lite till. återgå till sängen vid tio elva tiden på kvällen och tadaaa: dagen är bortsoven.
Fascination. Hur gick två veckor så snabbt? Om någon undrar över min frånvaro har jag haft halsflussen Allan och lite till, vilket fått mig att helt missa världen. Det kom som en chock när jag förförra veckan fick ett litet inlägg på facebook om vilket ämne jag valt till uppsatsen. Uppsatsen? Oj. Det jag minns från sist jag var i skolan är att jag låg efter med min litteraturbok. Och det roliga är att jag inte kommit en sida längre sedan dess. Då hette det att "boken skulle varit utläst för flera dagar sedan". Nu heter det att näst nästa bok ska vara utläst. Shit, I'm in trouble. Men det har varit så in i helvete skönt att bara vara. Bara vila och bara vara. Inga krav. Mamma har sagt "Du behöver inte göra någonting. Du får vad du vill." Jag ville ha en Grey's anatomy-box. Jag ville inte ha något att äta på evigheter. Och tillslut räknade mamma deciliter för att se att jag fick i mig tillräckligt med vatten för att inte behöva sättas på dropp.
Idag har jag ätit äppelkaka med vaniljsås till frukost. Och detta är första målet mat som är i fast form på flera dagar. Min hals har varit FUCKED. När jag legat i 40 graders feber med halsfluss i nån vecka tittade jag mig i halsen i badrumsspegeln på nedre våningen, och började gråta. Ljuset där var alldeles för bra. Jag såg allt. Det var det värsta jag sett i hela mitt liv - alla kategorier. Jag ska inte vara så otäck att beskriva vad jag såg, men plötsligt blev min smärta befogad tusen gånger om. Färger som inte hör hemma på svalj, gomsegel och tunga.
Jag har en hel bricka med bara mediciner. Jag har vaknat om nätterna och ylat som nån alzheimersgalen 90-åring med mardrömmar. Jag har hittills avverkat tre doktorer på vårdcentralen, två på hals-kliniken och kommit upp i frikort inom sjukvården.
Bara ett besök till (hoppas och tror jag) imorgon, sen är det tillbaka till verkligheten som gäller. Bara inte körtelfeber är diagnos så är allt prima. Nu ska jag återgå till mitt sovande. Sista chansen. Är trött och mamma kommer snart hem och då börjar insikten. Ta mig kragen. Ta tag i mitt liv, och allt det där andra tunga.
[f] heja grey's anatomy.
Fascination. Hur gick två veckor så snabbt? Om någon undrar över min frånvaro har jag haft halsflussen Allan och lite till, vilket fått mig att helt missa världen. Det kom som en chock när jag förförra veckan fick ett litet inlägg på facebook om vilket ämne jag valt till uppsatsen. Uppsatsen? Oj. Det jag minns från sist jag var i skolan är att jag låg efter med min litteraturbok. Och det roliga är att jag inte kommit en sida längre sedan dess. Då hette det att "boken skulle varit utläst för flera dagar sedan". Nu heter det att näst nästa bok ska vara utläst. Shit, I'm in trouble. Men det har varit så in i helvete skönt att bara vara. Bara vila och bara vara. Inga krav. Mamma har sagt "Du behöver inte göra någonting. Du får vad du vill." Jag ville ha en Grey's anatomy-box. Jag ville inte ha något att äta på evigheter. Och tillslut räknade mamma deciliter för att se att jag fick i mig tillräckligt med vatten för att inte behöva sättas på dropp.
Idag har jag ätit äppelkaka med vaniljsås till frukost. Och detta är första målet mat som är i fast form på flera dagar. Min hals har varit FUCKED. När jag legat i 40 graders feber med halsfluss i nån vecka tittade jag mig i halsen i badrumsspegeln på nedre våningen, och började gråta. Ljuset där var alldeles för bra. Jag såg allt. Det var det värsta jag sett i hela mitt liv - alla kategorier. Jag ska inte vara så otäck att beskriva vad jag såg, men plötsligt blev min smärta befogad tusen gånger om. Färger som inte hör hemma på svalj, gomsegel och tunga.
Jag har en hel bricka med bara mediciner. Jag har vaknat om nätterna och ylat som nån alzheimersgalen 90-åring med mardrömmar. Jag har hittills avverkat tre doktorer på vårdcentralen, två på hals-kliniken och kommit upp i frikort inom sjukvården.
Bara ett besök till (hoppas och tror jag) imorgon, sen är det tillbaka till verkligheten som gäller. Bara inte körtelfeber är diagnos så är allt prima. Nu ska jag återgå till mitt sovande. Sista chansen. Är trött och mamma kommer snart hem och då börjar insikten. Ta mig kragen. Ta tag i mitt liv, och allt det där andra tunga.
[f] heja grey's anatomy.
Kommentarer
Trackback