freja fornander

Idag är det torsdag, och jag har jobbat till stängning, sedan handlat på willy's, så även om klockan snart är halv tio (och jag ack och ve har missat "Kyle XY" på femman), är jag just hemkommen. jag sitter och småskrattar lite generat åt mig själv eftersom jag när jag kom hem till min alldeles folktomma boning packade upp mina matkassar, öppnade mitt nya paket flingor och högt uppropade Tjohoo! En gubbe!!! när jag såg den inplastade leksaken som följde med i förpackningen. Tro mig - jag vill egentligen inte ha den lille gröna självmordsbombarlika mannen i brillor och gasmask. Det bara kom, men glädjen var i alla fall i stunden rakt från hjärtat!

Imorse när jag och mamma skulle störta i till stan för att jag skulle med tåget, insåg jag att jag glömt min ryggsäck i Furuboda! Aaargh! Såå störigt! Jag fick dessutom ta senare tåg, vilket bidrog till att jag på mycket dåligt humör fick korsa halva Kristianstad från mammas jobb till stationen. Jag somnade på tåget. När jag kom till Lund drabbades jag av det mycket lustiga att jag inte för mitt liv kunde komma ihåg var jag ställt min cykel! Jag var nyvaken och förvirrad och knallade omkring runt hundratals cyklar i ex antal pinsamt för många minuter. Men jag fann den!

Imorgon bitti ska ja upp mycket, mycket, mycket tidigt! Usch. Och duktiga Rakel är fortfarande i skolan sedan över tolv timmar tillbaka. Livet är så hårt, så hårt.

[f] med telefonångest, förlorlorad väska och sjukt skum dygnsrytm.