freja fornander

idag gick jag och emelie lös på videobloggande.
vi har gått i skolan, första dagen på andra etappen.
ny grupp, trevligt, ny lärarinna, trevligt.
sen en eftermiddag med younes och halle, med kaffe, viktiga diskussioner och lite matinhandling på Ed.



[f] varför är jag så knäpp?

efter räkor, vitt, och fruktsallad, sitter jag och smetar in ansiktet med kräm. nordanvinden är här (franska: le mistral), och då temperaturen sjunkit blir huden piskad av kall kall kall nordanvind. torr hud. kräm. kladd.
bambi är här. jag ska snart gå in till mig för kvällen. (det vill säga att jag ska gå in till lillebrors lägenhet som jag har nyckeln till hela helgen när han är hos storebror i toulouse). det är skönt att ha sin egen bäddsoffa att fläka ut sig i, men jag får nog erkänna att det låter lite läskigt med stormljuden mot fönstret i den mörka ettan, då jag inte sov hela natten igenom. jag har nämligen övergått till att ha torr stickhosta. timme ut timme in. hostelihost.

abdel sa idag att jag ska gå till europizza (en annan pizzeria), och säga "jag känner abdel", så ska det nog bli hackelihack jobb för mig. hacka hacka hacka. tur att man har skivat svamp förr. emelie ler. än så länge har vi bara delat ut flyers för abdel. när det kommer kunder ska han börja sätta emelie på att lära sig kassan.

[f] tänker på micke, och hoppas verkligen att han mår bra och är oallvarligt skadad.

vi har distribuerat.
det var den stora dela-ut-pizzeria-blad-dagen idag. abdel ringde, vi kom och en ytterst konstig stämning infann sig emellan mig, emelie och pizzeriaägaren abdels besvikna blick då vi meddelade att nej, vi hade inte börjat dela ut några flyers än (skulle vi vara klara med det nu? är det öppning nu?) och att tyvärr, vi ska lämna aix om redan en månad. det var vår första jobbdag idag. det var en skum första dag. men vi tog tag i saken, traskade ut och delade delade delade ut tuusen tractes. gata upp, gata ner. klockan sex var vi tillbaka och blev bjussade pizza. skamsna som vi var för att vi ställt till med lite problem traskade vi ut med ännu en stor hög reklamblad gata upp och gata ner mellan 19 och 21.

dessutom har vi idag hunnit med veckans sista dag i skolan, en långlunch med lillebror, att ringa spellen och säga upp lägenheten (han var inte heller gladast på jorden - ni måste skriva ett brev), och dessutom har vi skrivit brev till spellen i fin fransk formel stil för att delge honom att vi härmed säger upp vår apt. (tack younes för hjälpen..)

en dag med mycket beslut, tunga diskussionsämnen (kärlek, sex, litteratur och mögel), växlande humör och känslor på alla håll om allt med alla.
lite moralsagor om prinsar, prinsessor och det goda livet.
en emelie med roliga historier, glatt humör och gnistrande ögon (med eller utan glänsande idominsalva på de svullna ögonen).

[f] emelie - vet inte riktigt om hon gillar DirektSoir eller Metro bäst. "det är svårt".
    freja - vet inte riktigt om hon har läst DirektSoir eller Metro någon endaste gång. "det är svårt".

om jag skrek nu skulle jag bli hes. inte mycket smärta, men jag borde vara tyst, känns det som. om jag skrek nu skulle jag hes (men skrik inte då, skulle mamma sagt förr). undrar om jag är sjuk för att det är mögel på våra väggar. jag har varit krasslig ett bra tag nu. tre veckor med snyt och host och inte hundra procent alert.

vi har mögel på våra väggar. ta en ost, låt stå i kyl ca1.5 år, plocka av det håriga gröna möglet och placera på en ofräch före detta vit vägg et voilà - så ser vår vägg ut. det kliar på kroppen, det kliar i ögonen. vi nyser. är det möglet? troligen. är det allvarligt? ja.
vi ringde spellen (hyresvärden), och när han tittade till vår annars så defekta lägenehet i vilket fall, syntes en gnutta nervös oro i hans blick. Im wörrid. vi med.
jag berättade i samma veva lite diskret om de där vattendropparna som fallit från taket lite då och då, och oron i blicken ökades unset mer. jag nämnde på en excellent franskengelska att det ju finns speciella avfuktarboxar att ställa på golvet i ett fuktigt utrymme. han snackade på om fläkt från monoprix. han betalar om vi köper en hitörr (heater/fan) som torkar upp. jag nämnde med andra ord avfuktare. han kände inte till det. vi pratade andra defekter, pratade hälsa, pratade mögel lite till. När spellevink tog sin kappa för att gå sa han, förutom att be oss köpa en heater, att han också ska se om han kan ta hit en avfuktare. nähää? jag verkade imponerad av förslaget. emelie stod bakom och supportade min överraskade inställsamhet. även med människor man inte känner vill man vara så vänlig som möjligt. med eller utan mögelsituation.

idag var tyske gert störigare än någonsin. idiot. han har åsikter som får emelie att tystna helt för att inte gå lös med yxa och machete. jag chockeras. hur kan man tycka så knäppa saker? hur kan man dra så dåliga skämt? hur kan man ha noll aning om när det är läge att vara tyst istället för att babbla på om fel saker?  i slutet av franskan hade jag presentation om den mycket trevliga och extraordinära traditionen svenskt Sankta Lucia-firande. Det var uppskattat, ingen hade hört om Lucia, jag pratade på, förklarade på franska. jag var nöjd. sen gick brandövningslarmet.

ikväll ska jag och emelie bjussa lillebror på käk. vi får hela tiden så mycket hjälp och snälla erbjudanden att det verkligen är dags att bjuda tillbaka nu. a nice dinner of three.

[f] etta vara hon med byxor och inte hon i röd tröja

dagens blunder/vita flagg går till tyske Gert i vår franskgrupp. inte för att han hela tiden säger oui-oui-oui-oui-oui-oui-oui-oui.oui jättensnabbt hela tiden. inte heller för att han alltid säger potät istället för peut-être (franska för kanske), utan för att han är konstant trög. trög-trög-trög-trög-trög-trög! han förstår ju inte minsta lilla förklaring av enklaste ord. och korre från schweiz förstår allt (vilket bara visar på att Gert är destomer jubelidiot, för korre är icke normal, I tell ya).
Men...till dagens goda insatser bör Gert få pris för hjälp-till-självhjälp av mitt och emelies ständiga inredningsprojekt. av Gert fick vi idag GRATIS, två finfina plåtburkar som han haft Deutche Lebkuchen i (torra tråkiga smakrika typiskt tyska klassiker till kakor). och dessutom snällt av Gert att bjussa klassen på lebkuchen. nu har jag och emelie två finfina plåtburkar ståtligt stående på diskbänken.

för en euro fick vi fem kilo lök. det kallar jag prix en baisse! prix choc! bästa möjliga affär!
det var lite jobbigt att få hem löken, och alla annan konservmat mm som vi helt enkelt var tvungna att inhandla. skafferiet var ödsligare än ödsligast vid lunchtid, fast dock lyckades emelie stuva ihop en linskompott. mums! dock med tonfisk (jag och emelie har skutat gilla tonfisk. wonder why?!) men linser är vårt bästa.

i en stor kasse på vårt golv ligger femhundra flyers från pizzerian - några vikta, de flesta ännu i orört skick. de är inte ut distribuerade. femhundra flyers i vår lägenhet, och ett antal tusen till på pizzerians lager är feltryckta. freja är ännu arbetslös. men freja är glad. mätt och glad. och har franskläxa och filmvisning framför sig ikväll.

ute på gatorna är julpyntet färdigfixat. även om solen skiner om dagarna och löven ännu inte lämnat träden helt. det känns lite galet. mest galet är att jag, som allt som oftast känner mig som inte-en-dag-över-nitton, men trots allt accepterat att jag fyllt tjugo år, fyller år om mindre än en månad! hur gick det till? vart försvann mitt tjugoårsålder-år? nitton passade mig bra, känns lite worn-out nu, och jag är definitivt redo för tjugu! twentyone? MEAN! ska bli festligt att fira fölsedagen här i Aix. eller, festligt och festligt. lite annorlunda. men först ska det firas advent, och mina tankar är än så länge bara på första adventssöndagens stora final i adventljusstaktävlingen mellan mig och emelie. två helger kvar. sen ska vinnaren koras. brainstorma brainstorma. jag har mina aningar (dvs vet med gigantisk säkerhet) att emelie kommer använda sig av de där vinflaskorna som hon sparat. hur ska min stake vinna? de ekonomiska begräsningarna är jag ledset medveten om. och verktygen är inte många att ta hjälp av. to be continued...

fingrarna går. ibland är det bara sådär enkelt att texta, tangentbordet gör precis som jag vill och även om jag är tom på bloggmaterial är det lika bra att passa på.
det är söndag och aix bjöd på strålande sol och myspyskänsla. vi tog en eftermiddagspromenad i det fina vädret till teatern, gick högst upp och satte oss i kvällsolen bredvid alla franska livsnjutare, typ hiphoparen i Diorsneakers och världens största mobilheadset, tjejen i partydojjor och aladdinbyxor, och studentkillen med flipflop och alldeles för låga byxor.
jag började springa idag igen, men benet är ännu inte på topp. jävla ben. för det funkar liksom att jogga, inga problem, men precis när jag kommit hem och stannade till längst ner i trapphuset kom smärtan till min insikt. fan då.
bambi ringde precis emelie och hon är alldeles glad och fnittrig nu. hon har en crush. david frågade mig om jag har någon crush. svaret är nej. det är lite skönt, men samtidigt lite synd att inte jag har någon sådan, fast jag slipper ju å andra sidan allt krångel när vi ska lämna, vilket vi ju någongång kommer att göra. hemma har jag ju alla mina flickor och pojkar i alla fall. det ska bli kul att komma hem till jul! yes, you heard me - it's gonna happen! biljetten är bokad. biljetten är betald. plånboken är platt. vilket leder mig till ämnet Fundraising: Rädda Halle och Fralle.
Antal donationer:  0,00 st.
Totalt insamlad summa: 0, 00 kronor.
ingen har skänkt minsta lilla bidrag. och jag som trodde att välgörenhet var inne. är jag älskad? är jag bortglömd? är jag naiv, egoistisk?  vi kan skylla på finanskrisen hellre än ickebefintlig välvilja att rädda två mycket utsatta personer, med mycket osäker framtid. ännu en gång görs ett försök till insamling, med hänvisning till nedanstående inlägg.

[f] åå, linser! igen!

emelie har vikt ihop sina kläder i en prydlig hög på soffan. det gör hon alltid med sina träningskläder efter att ha sprungit eller gått. troligen kommer jag råka stöta till högen, eller flytta på den så att vikningen helt rubbas. det gör jag alltid.

idag är emelie frisk, säger hon. själv är jag sjukast hittills idag. har sovit sovit sovit, och säger inte så mycket för halsen vill liksom inte riktigt prata. det gör inte ont i den, men jag känner att bakterierna är små och lila med horn, och har hula-hula-party på mitt gomsegel. jag vill inte veta av dem. jag stänger munnen. och sover.
huvudet gör inte heller ont. eller kanske lite när jag verkligen tänker efter. men jag är låg. smittad. bakteriell. inte kul. imorgon är det skola igen. så jag hoppas verkligen att extra mycket sömn och en rejäl återhämtning nu i natt ska gra susen. annars kanske det blir pinsamt. det är ju bara andra dagen.
det är röd dag idag. och jag kommer inte ens ihåg varför. någon som dog idag tror jag. eller vänta..andra världskriget..hm. jag skulle lyssnat lite mer kanske. men vi har inte ledigt i sverige. var nog något med fransmännen. eller?

första skoldagen var intressant. det var i måndags. mest intressant var mitt och emelies agerande. på söndagen funderade vi över vilken tid skolan började, var det nio? vi kunde inte riktigt vara säkra men på hemsidan stod det något om 1430 första dagen. så självklart tittade vi på film till klockan tre på natten, som vi aldrig annars gör. i måndags morse ringde jag receptionen klockan 08.30 för att dubbelkolla - och det var jobbigt att ställa alarm bara för det. skolan började 08.30. oops. vi var i skolan 15-20 minuter senare, med frukost packad i väskan och faktiskt inte världens sämsta outfit.

i skolan bjöds det först på kaffe. jag och emelie gjorde en ytterst smidigt entré och var nöjda med att ha sluppit de första tjugo minuterna av total tystnad bland de nya vuxna eleverna. awkward!
japanska kvinna yoko var sådär japanskt artig. och så kände hon till att ikea är svenskt. för hennes efternamn är ikema.
sen var det några andra stör i klassen som vi inte riktigt diggade, men som ändå inte kom i vår grupp i slutändan. tillexempel hade vi den lille fulla gumman i mjukisbyxor som helst härmade IS informationsgivare med de enda orden hon kunde. typ demain, demain! och hon viftade gärna med sitt lilla lexicon som läraren noterade att hon hade med sig. hon liknade en kvinnlig mr bean. sen att lärarens poäng var att det inte är tänkt att vi ska använda oss av lexicon under lektionstid, förstod hon nog inte dessvärre.
när vi gick på guidad tur genom stan (som jag och emelie kanske inte var i gigantiskt behov av), trillade mrs bean pladask på trottoaren, utan anledning. hon hade också ryggsäcken på magen, och vattenflaska som en äkta turist. hon var så pinsam. jag njöt.

igår bjussade mahmood och younes på smakprov av typiskt marockansk mat. det var så ofantligt gott. lök lök lök, och kött på det. och käka med fingrarna. fast inte jag och emelie. det var för jobbigt. sen avslutade vi kvällen med the Break-up. det blidde bara halva.
nu serverar emelie delikat kvällsmåltid. jag ska snyta snyta snyta mig.

[f] trivs trivs trivs. (fast baciller - go away!)

idag lekte jag och emelie att vi hade en mask. den hette pelle. emelie var rädd för pelle ibland, men ändå tyckte hon att masken var rolig, så hon skrattade. masken kom från vår blomma och var egentligen inte en riktig mask. bara en blomstjälk som såg väldigt mycket ut som en mask. vi har ju ingen hund, så vi får ha andra husdjur istället när vi känner för att ha ett husdjur. till exempel hade vi idag en mask som husdjur. låtsasmasken.

idag lekte jag och emelie att jag var cool och hon var en tönt. sen kom vi på att det inte var en lek. inte riktigt i alla fall, för emelie är ju faktiskt ganska töntig ibland, och jag är ganska cool ibland, fast bara ibland, och det kan vara svårt att märka om man inte tittar noga. vi gick ut i solen istället. där spelar det inte någon roll om man är töntig eller cool, för solen är till för alla människor. och den kan vara rolig också. fast i dag var solen inte så rolig. den var mest väldigt fin och skön och lyste en massa. jag och emelie gick till en park och hittade en bänk där vi kunde sitta och titta på allt som solen lyste på. det var fint, och jag tog lite foto.

idag skalade jag mitt ägg så att det såg ut som en motorcykelhjälm. det tyckte jag var roligt. jag klippte ut ett par solglasögon av svart papper och höll upp i hjälmen så att det såg ut som att någon med svarta solglasögon hade hjälmen på sig. emelie fotade mig och min äggskalshjälmsgubbe med solglasögon.

ikväll är det emelie som lagar maten. vi är lite friskare nu ikväll än vi varit tidigare tror jag. jag har slipat den vassa kniven åt emelie, så nu har hon det att glädja sig åt, och matlagandet kan bli en fröjd.

[f] för det är emelie som är tönten?

till höger på bilden ovan ser ni emelie. eller, det borde i alla fall vara så, eftersom hon e ljuset i min Aix-tillvaro, som alltid strålar, även när hon egentligen bara känner för att deppa och gråta. leendet är alltid där. inte ens hon själv kan lura iväg det.
idag har vi haft en sådan där fixa-och-dona-dag, med administrativt arbete och ordna-upp-livet-tema. emelie ringde fransklärarinnan och tackade nej till vidare kurser nu när vi ska börja intensivplugga för dyra pengar. och tydligen var kvinnan lika hysterisk och knasig på telefon som i verkliga livet. för rättvisans skull fick jag i uppdrag att ringa vår copyshop-kompis för att be om nummer till ett jobb som vi själva anser oss vara ultimata för, men det var en okänd kvinna som svarade istället och allt var så galet på blandad engelska och franska att både hon och jag gapskrattade eftersom ingen av oss förstod vad vi sa, vad vi ville ha sagt, eller varför jag ens ringde. och vem var hon, men framför allt - vem är jag?
solen sken en kortis i förmiddags, vilket i alla fall var glädjande. sen kom regnet lagom till den jobbiga eftermiddagen då emelie våndas över det ena och det andra och jag knappt vet vad jag känner eller tänker. frysen är i alla fall avfrostad, CV på diverse olika språk håller på att knåpas ihop, mail skickas, jobbsajter googlas och sen kom jehovas vittnen och erbjöd hjälp. egentligen är lite hjälp från en stabil snubbe som Gud precis vad vi behöver till våra splittrade själar, men vittnena verkade trots allt lite knasiga så vi tackade nej och stängde dörren.
bara för att det pissar från himlen kan det hända att våra planer för kvällen ändras. emelie ska traska iväg til Ed. och köpa en rejäl flarra tolvkronorsvin, fler äpplen och sen komma hem med nytvättad tvätt (som ligger på Laveriet helt ensam i en maskin som säkerligen slutat snurra för längesen) och till kvällsmat tillreda den gamla klassikern Dinde-soppa (kalkon är billigare än kyckling - vad gör man?). kan hända vi intar någon club om paraply tillhandahålls.
hur det än är så har vi världen inför våra ögon och möjligheter till tusen! kom igen emelie - ryck upp dig! vi har varandra, no matter what - rain or shine (i aix-fallet mest regn men bara i bokstavlig betydelse). man stöttas ibland och möts av de negativa realisterna ibland. that's what life's about. så länge man ser möjligheter och inte problem kan det bara bli bra - särskilt i ditt och mitt fall. pizzeria-jobbet, here we come, och vi ska fan rocka både på franska och med pizzafyllningar.
sen får vi lösa det där med hela julsvängen så att folk blir nöjda, men alla ska bli så nöjda som möjligt! om det innebär kompromisser må så vara, men icke med sura miner - i tell ya folks!

[f] yes, bambi, you are my best friend! - now come visit us and bring my damn iPod!

det regnar och regnar - idag igen. det åskar.
kanske kommer alla trehundra 65 regnadagar i en följd nu. trist i så fall.
ska vi hem till jul? kanske. stanna över nyår då också? vet ej. i alla fall definitivt inte styra upp fest, det får någon annan göra, we tell ya. vi får se hur vi gör. det finns så många om och men. jobba? slappa? vila?
men vi lämnar inte aix så lätt i alla fall. inte. här vill man vara, här vill man bo. oh, ho hooo.
på tisdag ska vi gå ut. definitivt. jag, emelie och hela världen! idag är det måndag.

[f] tänker på folk. det får mig att fnissa. livet är lustigt.

Skoälskare som jag är fascinerades jag av att vår lilla etta - i frankrike bara kallad studio - var rena skobutiken under veckan då min familj var här (se nedan)



bergsomringarutflykt. här på den södra sidan berget.


syster yster clara på äventyr i okänd by


Carrefour erbjuder prix choc


jag och clara


efter bergsbestigning


emelie värmer sin iskalla kropp


clara och vår fantastiska ikea-futon

det är sista kvällen med familjen i Aix, och halloween, och egentligen skulle jag velat halloweenpartat, men det går ju inte med gäster, och inte hade jag haft något halloweenparty att gå till. dessutom hade jag säkert inte pallat när det väl kommit till kritan i vilket fall. men vi har haft en trevlig entrecôte-middag, med gåslever till förrätt, och delicious choklad till efterrätt (som...alltid ;) - gott).
till helgen ska vi maila en massa snubbar och gummor angående den närmre framtiden (kallas i vardagsmun ta tag i sitt liv), gå på mässa söndag, på katolskt vis, och bjuda le petit prince på middag imorn. i gengäld ska han ta med how I met your mother, som varken jag eller emelie någonsin sett, men hört så mycket om, så våra förväntningar är skyhöga!

under dagen tog vi hyrbilen ut på en tur öster om Aix, precis som vi gjorde igår. Igår fick vi dock se hur mycket som helst, körde bland bergen, stannade på en massa utkiksplatser, åkte på kringelikrokvägar och hade en så kallad "naturupplevelse". turen idag var verkligen inte otrevlig, men tänker man efter stannade vi bara på ett fik i en random by och slukade varsin kopp kaffe, stannade på ett vinodlarställe och köpte två flarror vin (efter lite vinprovning och ett litet picknick-ägg vid vägkanten) och storhandlade på Carrefour. Sen var klockan redan sju. Jag och emelie har nu fyllda skafferier, har haft en trevlig vecka och ännu är den trevliga veckan inte slut. vädret har varit skitkasst hela veckan men efter den lilla kvällspromenaden kan jag ana lite varmare temperaturer..

[f] côtes du rhône-vin för 1€20 rockar. vive la france